jag är livrädd för mörker. livrädd. vilket gör så att jag är livrädd för att sova. jag är rädd för åskan. WEHO.

det kan ta upp till 2-3 timmar för mig att sova för jag är livrädd. ser saker jag inte vill se. hör saker jag inte vill höra. livrädd.

 

3 dagar nu. 3 dagar har jag glömt bort allting. glömt bort verkligeheten.

när mamma och jag åkte hem från stan igår sa jag ''jag tycker jag har levt ganska bra, c:'' mamma kollade på mig, stenseriös, ''tycker du det?'' sen kollade hon på vägen igen. sa inget mer. inte jag heller.

har jag levt bra? tycker jag det? känslan när man vet att verkligheten finns där, men man vill inte ha nått med den att göra. 

''snälla, ta bort mig härifrån. jag gör ju inget. det gör väl inget? att bara finnas för att finnas har ju ingen mening, så snälla..? det är allt jag ber om.''

 

när jag väl ''känner, kommer tillbaka'' till ''verkligheten'' vill jag gråta. alla, alla hemska fucked up minnen kommer tillbaka. alltihop. på en gång, och det blir för mycket. men jag vill inte gråta. jag vill inte. men jag kan inte stoppa det. det går inte.

 

har man cuttat sig 1 gång blir det fler. och känsan igen, när man vill, man vill cutta sig igen. har man inte skärt sig känner man inte igen den här känslan. den är hemskt.

känslan när bladet träffar huden, det gör inte ens ont. triggering. triggeeringtriggeringtriggering. bara att tänka på det. jag vill känna bladet mot huden igen. jag vill så gärna! men jag kan inte. orkar inte svara på alla frågor då. men jag vill.

 

pausar youtube. allt kommer tillbaka. startar. påväg att gråta. upp och ner hela tiden. 

why?

 

slutat äta har jag också gjort. degestive till frukost, inget till lunch, lite till middag. då menar jag lite. idag lagade mamma nån paj, åt degen. inte ens upp den. på min tallrik låg mat. jag slängde det.

vad händer?

jag vet att jag vill skrika. påväg att göra det. håller händerna för munnen. skriker i kudden. livrädd.